Jun 302007
 
Pristagarna i 24h damer

Pristagarna i 24h damer

Dagbräckning. Mörkret virvlar bort där jag sätter ned fötterna i leran. Det är tidigt på morgonen den 1 juli 2007 och vi befinner oss på andra halvan av 24-timmarsloppet i Trollhättan. Trupperna är decimerade sedan 12-timmarslöparna har gjort sina insatser med bravur och lämnat slagfältet på Knorrens friluftsområde. Det är en stukad skara som stretar vidare. Några har kämpat genom de mörka timmarna och några vilar nu några minuter för att ta nya tag när solen går upp. Det var inte länge sedan vi vaknade…

Start lördag kl 12.00 den 30e juni, mål söndag kl 12.00 den 1 juli 2007.

…Mörkret står som spön i backen. Ulla vaknar halv tre på morgonen och väcker mig, jag har inte hört klockan. Vi får frukost av Reima. Varmkorv med bröd sitter som en smäck och gör magen glad och benen fulla med spring. En titt på placeringarna visade att jag tappat från 38e plats till 60e av 66 löpare medan vi sov. Vi går tillsammans ett par varv innan vi delar på oss. Jag har kvar den svullna senan i knävecket från dagen innan. Löpstilen är något underlig när jag kastar ut högerbenet åt sidan för att slippa böja på benet.

Musik spelar svagt vid fotografernas tält och marschallerna längs banan visar vägen men ger samtidigt en lätt rökdimma. Tystnaden susar i öronen, det är blött i marken och antagligen är luften mättad med alla dofter från skogen.
20070630-184514-
Har sprungit ett par timmar sedan vi vaknade. Solen har kommit och värmen ökar sakta. Löpningen flyter på riktigt bra. Det som driver mig är den härliga bekymmerslösheten. Det finns inget att tänka på, livet är enkelt och okomplicerat. Jag trivs.
Har tittat lite på de listor som vi får ta del av varje timma. Jag avancerar i resultatlistan, det sporrar mig att hålla ett bra tempo. Det fina tempot hade jag redan i går kväll när vi skulle sova…

Vi har med oss kuddar och stora täcken i bilen. Efter 10 timmar och 20 minuter känner Ulla att det är dags att sova. Jag har bra flyt i löpningen men vill inte väcka Ulla senare med att sova då, lika bra att jag också sover nu. Vi ställer klockan på fyra timmar istället för planerade två timmar. Den nya Yarisen har ännu bättre sovkomfort än vår förra Yaris, och vi somnar omgående.

Löpningen har flutit på bra hela morgonen men med sex timmar kvar av loppet får jag en tillfällig svacka. Känner ingen trötthet, det bara känns otroligt bra att gå tillsammans med Ulla och prata. Efter fyra varv med snabb gång ökar jag farten igen och springer vidare. Har nu passerat 10 mil.

Vi börjar loppet tillsammans. Ulla springer före och håller farten mycket exakt. Jag springer bakom som en skugga. Vi kommer överens om var vi ska gå och var vi ska springa. Vi vill spara på muskler och senor tidigt i loppet för att kunna vara fräsch senare i loppet. Vi blir mycket glada att träffa Rune Larsson när han kommer till Knorren för att se hur det går i tävlingen. Ulla gör misstaget att äta för lite de första timmarna. Efter sex timmar börjar hon få problem att hålla tempot. Vi går tillsammans i några varv innan vi kommer överens om att dela på oss efter sju timmar.

En bit in på banan har två fotografer satt upp sitt partytält. De fotograferar löparna, spelar musik och entusiasmerar med glada tillrop och synkroniserad dans. Dessa tuffa supporters stannar hela natten och även dagen efter.
20070630-184127-
Vi gör ett depåstopp vid bilen efter sju timmar innan vi delar på oss. Jag byter kläder och skor. Har stora tunga fotriktiga skor på fötterna. De börjar bli besvärande tunga och jag känner av en svullen sena i knävecket. Byter till mina lätta banskor. Det skulle snart visa sig vara ett misstag.

Efter åtta timmars löpning och bara sju varv i mina lätta banskor värker det nu också i båda hälarna. Nu är jag desperat efter ett skobyte. Väntar in Ulla med bilnyckeln och byter sedan till det sista paret skor – gummitofflorna. Ja vad ska man göra. Nästa steg är barfota om inte det här fungerar.

Nu efter 110 varv och bara drygt tre timmar kvar har jag avancerat från 60e plats till 27e. Tittar ibland på mina leriga tofflor och förundras över hur perfekta de är. Tofflorna som jag köpte i Phuket för två veckor sedan. Prutade från 250 bath ned till 200 bath (40 kronor) och blev antagligen ändå lurad. happy Det kanske blir populärt att ha Foppatofflor på fötterna när man springer långt. Ulla går vidare och har som mål att passera 11 mil och sedan vila.

20070701-113701-

Georg Hällstorp har sedan länge passerat gränsen och hamnat i löpardvala med total fokus framåt. Det går mycket bra för honom, han har hållit ihop löpningen hela natten och har nu en god chans att nå målet förbi 200 km.

Passerar 115 varv och konstaterar att jag efter detta är över 125 km och därmed sätter personligt längdrekord. Fortsätter utan att reflektera mer om det. En ny lista har kommit upp och jag är nu på 23e plats. För varje varv passerar jag grupper av löpare och jag hoppas att någon av dem låg före mig, det sporrar till att hålla tempot.
20070629-190145-
Dagen innan loppet ordnade K-G lasagneparty på Knorretorpet. Det var många som kom och det blev uppskattat. Reima och Torill var där och många andra. Lasagnen var precis så där som lasagne ska vara. Helt perfekt. Reima berättade att varvet nu var kontrollmätt till 1096 meter. Hasse Ursfält, Ulla och jag gick varvet för att se hur vi ska springa imorgon.

Med 100 minuter kvar har jag klämt in mig på en 19e plats. Har fortfarande god fart. Nu blir det svårare att varva de som är framför. Många ökar nu farten för att göra en sista ansträngning innan tiden tar slut. Leran på fotbollsplanen är nu rikligt bearbetad.
20070630-103730-

Innan vi startade samlades vi allihopa på Knorretorpet. Remia tog emot de som anmält sig till 24 timmar och Torill skötte om anmälningarna till 12 timmar. Alla fick sin nummerlapp och ett chip att ha om foten. Löparna tog det mycket lugnt innan loppet. Himlen lovade regn, och den höll på löftet fram till 20 minuter innan start. Ganska snart efter starten var det dock slutregnat för den här helgen. Det skulle bli ett perfekt väder för långdistanslöpning.

Efter 23 timmar och 30 minuter har Ulla gjort sina 11 mil och stiger då av för att vila och fotografera de andra löparna. Jag tittar på placeringarna och upptäcker att jag nu är på 18e plats. Det är bara 30 minuter kvar av loppet. Fortsätter springa i förhoppning om att varva ytterligare löpare. Är uppe på asfalten när jag hör ett ljud bakom, tittar runt och ser en mycket plågad Georg Hällstorp. Han har ökat farten rejält och driver på sig själv kraftigt för att klara målet 200 km.

Det var svårt att höra signalen. Jag hade tagit tid från startskottet och visste då när det var dags att stanna. Vi hjälptes också åt att ropa stanna så att alla uppfattade. Jag avslutade min löpning i början av den leriga fotbollsplanen. Vi tog av oss nummerlapparna och lade dem på marken så att Reima skulle veta var vi stannat. Sedan satte vi oss att invänta Remia.

20070701-121933-

När mätningen var klar linkade jag tillbaka till starten. De andra tog en genväg men jag vågade inte chansa att det verkligen var en genväg. Det var en livlig aktivitet vid Knorretorpet. Vi passade på att fylla magarna med energi från det sista som fanns kvar på bordet. Ulla träffade Georg. Han var minst sagt trött men glad. Målet var uppnått, han klarade över 200 Km.
Även Ingemar Karlsson klarade sitt mål att springa längre än 100 miles.

20070701-124040-

Det var en bra prisutdelning. K-G hade beställt vikingar i god tid men de hade inte levererats. Det gick bra ändå.
De snabbaste svenskarna på 24 timmar löpning finns på plats. Nordiskt rekord på 24 timmar hålls av Rune Larsson. Tvåa är Reima Hartikainen, trea Christian Ritella, fyra är dagens vinnare Henrik Olsson.
På den kvinnliga sidan är Torill Fonn Hartikainen etta, tvåa är Beatrice Edvardsson. Vinnare idag i K24t är Maria Tähkävuori från Endurance.

20070701-124834-

K-G räknade upp resultaten, och jag höll tummarna att jag avancerat ytterligare, gärna till 15e plats tänkte jag. Och jomenvisst Peter 15e plats!!
Efter prisutdelningen åkte vi till vår stuga och sov i några timmar innan det var dags för middag och sedan ännu mera sova.
Ulla var nöjd att det gick bra men missnöjd att det inte gick att springa mer. Vi ska vara fräschare inför nästa lopp. Det kan påverka lite att springa tre marathonlopp på sex veckor innan ultraloppet.

På måndagen åkte vi tidigt hem mot Stockholm igen, jag somnade i bilen ett par timmar men vi hann diskuterande en ny strategi för nästa års batalj.