Dec 152014
 

I helgen var vi i Växjö och sprang Personliga Rekordens Tävling. Det är inte utan att man känner sig som en hamster i sitt springhjul. Runt, runt och runt i mitt fall 177 varv. Jag hade bestämt att jag skulle göra maran och sedan lägga av. Peter skulle pröva att köra 12 timmars och Annica skulle testa 24 timmar.

Men golvet är betong med en matta på så det är riktigt hårt, plus att det är bara 239 meter runt banan så det är mycket kurvor som tär ganska hårt på benen och höfterna.

Det stora bekymret var att Peter och jag skulle starta kl 18 på lördag kväll och är det något jag inte är så är det kvällspigg. Annica startade kl 12 vilket var en bättre tid. Men nu var det som det var och inte mycket att göra något åt.

Jag klarade maran på ca 5.50 vilket jag är nöjd med. Vid halv 10 tiden sa kroppen att nu var det sovdax och att om jag skulle springa så fick det bli utan att den var med på noterna. Så det blev slitigt på slutet. Peter blev trött och beslöt att köra 5 mil och sedan sluta. Så vi var bara några minuter från varandra när vi var klara.

Annica fick ont i foten och fick ge sig efter ca 7 timmar och hade då klarat maran. Hon var inte nöjd med att få bryta men det kunde inte hjälpas, det kommer fler chanser.

Ove kom och hämtade oss, så vi lunkade hem till hotellet.

Kristina där emot startade kl 06 på söndag morgon och efter en motig start blev det fart under galoscherna. Ett kanonlopp och kom strax över 5 mil. Så nu kan hon titulera sig Ultralöpare. Ett stort grattis, vi bugar och bockar för henne.