mar 032017
 

Jag har alltid gillat att gå, ända sedan jag var liten har jag gått mycket. Med pappa och plockat svamp eller bär. När det regnade tog vi på oss och gick ut och hoppade i vattenpölarna. Mammas förmaning om att inte bli blöta och smutsiga klingade ganska ohörda. Pappas motto var att ”skitiga och pigga barn är bättre än rena och stillasittande”. Visst höll mamma med om det men det var ju hon som skulle få oss och kläderna rena. Så en viss förståelse har jag för hennes förmaningar.

I juli släpptes Pokémon Go. Jag var inte sen att hoppa på det och nu är jag en inbiten spelare. Jag har på ca sex månader gått nästan 90 mil. I somras höll jag på att nöta ner Peter med ett evigt gående på semestern. Han verkar vara beredd på en repris i år, fast ska sanningen fram har han nog inte så mycket emot det han heller. Annat var det när vi träffades, då hade han ingen större förståelse för det där med att gå, gå och sedan ta en promenad. Men när han kom på att det gick bra att ha mig som bollplank för sina dataidéer började han inse fördelarna.

Nu är vi bokade till Vasaloppspinning på söndag. En fyra timmar lång cykeltur….. undrar hur rumpan kommer att se ut och kännas på måndag. Nåja, de dagen den sorgen.